tvättade ett fönsterglas idag. det blev blankt å tydligt. utsikten klar å allt förvånandsvärt nära. till och med snöflingorna tittade in. sen tittade solen in. massor. å en duva satte sig på bläcket å kurrade. jagade bort den då duvor inte är var duvor en gånga var. de är hetsiga å giriga. vill nått ivrigt ego. likt katter som spinner falskt. lessing å jag tittar bara bort. genom de andra rutorna är allt sargat å inget tar sig varken in eller ut. man vill inte se ut. på natten tar skillnaden över. då bor jag i tusentals kvadrat. ute inne blir nått märkbart annat. när man möter någon som henne stannar man upp. det är splitternytt på alla sina nyfikna men egenskapliga sätt. självkännedom möter en syster i sus å dus. hon kan man inte förbereda sig på. å okalkylerad möter jag upp som om jag är på resa; där ingen kultur påverkar mig. detta är jag å ibland mer eller mindre. men detta är mitt tvärsnitt. felmarginalen är obetydlig. å de små samtalen, som tycks vara det som påminner att vi inte är ihopsmälta till en kropp. hur två människors hud läker samman. efter timmar, rentav protesterar när man måste gå upp å iväg å mata katterna i en annan värld. hon kallar det hudsyg. å jag vet precis. utan kontakten tvinar en bort. med beröring återvänder en. så i den ensamma natten. efteråt. det känns som om jag har ett öppet sår. som om kroppen inte accepterar ensamhetens protes av täcken å överkast. avvisar den främmande känslan. tills jag somnar av blotta längtan. föreställningen å fantastin. som bygger på en sann historia.
imorgon tar jag ett fönster till. men först dörren ut å jagar spår av en vecka som visst påbörjades för flera dagar sedan.
This text will be replaced
