en natt drömde jag inte om madonna. precis hela natten. som om det vore det enda verkliga bland de hundratals scenario huvudet går igenom per sömn. vi hängde å umgicks under timmar å dagar i följd. samtalade å upplevde likt vi alltid gjort. promenerade omkring med ett tredje öga på oss. satt tillitsfullt tysta i varandras närvaro. när jag vaknade på morgonen förväntade jag mig att hon skulle vara nånstans i lyan. men den var tom. liksom jag. all erkänsla av henne fanns kvar i min kropp. den ville inte bort. saknade henne som den bäste vän man har. vilket satt i mig resten av denna tomma dag. å fortfarande kan jag irrationellt känna just det som utgör en själsfrände. en djupt berörande anda en inte skakar av sig hur den än artat sig.This text will be replaced



