måndag, februari 02, 2009

Sibylle Baier - give me a smile

- nä jag är stängd, igenstängd på ett avgjort sätt. i den grad att jag inte följer med på vidare äventyr. klart jag är osäker men fattas överskott att lyssna eller göra det rätta. du vet, jag tar mig hemåt. tänker mig smarrigt vetebröd från nattöppna ali. smör, ost å pesto, titta på 'secret army' tills nattboken kallar å bokstäverna somnar framför mig. å karaktären fortsätter påhittat medan blicken flackar därunder locken. magin i att somna med det sista intrycket. det blir bra vet du. saknar inget jag vet om. å vill helst inte ha några ambitioner. inte denna afton. når jag upp till steget över mitt nu riskerar jag att falla. kanske inte idag, inte imorgon, men en dag då jag möjligen inte kan hantera det. å det där du sa att hon tittade på mig å jag svarade slarvigt att jag inte kan deltaga i det där - det är ju bara för ikväll. liksom en sval attityd när en inte har svar på tal. inte särskilt övervägt, men... har jag väl fått en föreställning i huvudet så handlar det om trygghet. å dess oönskade motsats om jag inte följer inbillingen ordagrant. länge har jag ovillkorligt svarat ja. sådant skapar kontraflöde av nej. nu behöver jag säga så mycket nej att jag tröttnar på dess mekaniska avsändare. å när det sker så hänger jag med ut på de äventyr jag gjort mig förberedd på. det kommer. har upplevt det förr. det är min balans. den jag förstått. å ja, det är i huvudet. varifrån kommer annars allt trassel. varifrån kommer tröttheten, men även lösningarna. en mentalitet sänder å mottager i dialog med sig själv. men en dag med ett uns av fasfel. skillnaden. den mänskliga faktorn. den som ofta benäms som orsaken till ett brott i ett större sammanhang. hos mig kan det bli rätt.


This text will be replaced