avsked för phil. la fontain igen. det regnar som vanligt på vägen dit. häller i mig. händer inget dumt. bara skönt. innan har jag hunnit byta gitarr. andra läten. tycker om att det pockar annorlunda bara genom ett skifte. styrs så av ljudet när jag spelar det obestämda. fattar först efteråt. vågar tystna mer när gitarrkroppen hänger fast ljuden i luften. hinner lyssna mellan mina ingrepp. hinner självuppfatta å besluta mig för annat än självklarheter. phil hänger i sin morgondag. han lyfter ner mot värmen i några månader. lever upp. allt blir plötsligt logiskt. lugnar hans ansikte, tal. det räcker med en förändring för att allt märkligt empiriskt trams tar mindre proportioner i det nuvarande. tänk om en skulle våga räkna in det man inte vet i självöversikten. som en faktor att relativisera proportioner med. inte ett facit. men en konstruktiv okunskap. jag har upplevt det ett antal gånger. minns sällan vad jag kommer fram till. pratar insikter med dagsländeöde. kan inte saltas eller torkas kvar i bakhuvudet. det är inte förändringen i sig, men en kontaktyta mellan kroppsorgan å hjärncentra som så plötsligt möts upp. å sedan itu igen. det påverkar mina ögon mest. de tittar annorlunda. redan där börjar jag. å där står dom. människorna jag tycker så vansinnigt om. på sätt jag förr inte förmått placera tycke. anlända till folk som redan är inkuberade i temperament å impuls. rätt in i altet. det öppna. deras välkomnande. leenden. kramar. pussar & sammanhang. fram till morgonen å vilandet. sömnen. vaknandet. nyfiken. lite skarpare.
This text will be replaced
