så är klockan tio. vaken i två timmar. men inte av soluppgång, utan läslampan som grinade över mig. hade svimmat till blå boken. nu ligger den fel uppbläddrad under kattens tass. sovit mina sex timmar. som kroppen lärt sig. inte av behov, men av rastlös vana. vi vänder sakta rätt i förhållande till tiden, dagsljudet och det förväntade. mardrömmar. min personlighet i hennes skrud. manipulativt. gå upp... jag går upp. inte lita på huvudet. för på natten är samhället stängt. på morgonen är det yrvaket. föredrar det senare. men vid två är allt för öppet. då ska jag sova en lur. tills alla går hem. å tar hand om sig. och sitt. och jag. än mer ljusare med snön. erik, vaktmästaren, går omkring därnere å går omkring. barnen leds in till dagis, ibland motvilligt. sjuksköterskorna börjar passet mellan åtta å halv fyra. de cyklar ofta två å två. mitt pass är outgrundligt. hittar cigarren jag sög på igår. passade på att handla mig en mellandyr dominikansk AVO XO. det var fel å rätt. hamnade i dvala. det var gott. blev snuvig. men det gav tillbaka en låt jag endast kommer ihåg på cykel. hemma glömmer jag bort allt. nu kunde den spelas. gitarren var så fel. ackorden å stämmorna är sanslösa. men gitarren gjorde biten ont. dåligt struken, en anslagen sträng tog över. biten behöver längder. inte det enskilda. å sången binder. mkt nöjd. nu nynnar jag på den. hör. nä, det är inne i huvudet än så länge.
This text will be replaced
