22 för många - nånting annat

sveriges nico. basisten catarina sjunger. å så tidigt. detta är 1982. å jag vet exakt vad som klingar i mig.

imorgon tar jag mig mot sverige. en ledig dag. med kameran. å vad som än faller sig på.

This text will be replaced

Lambshop - a hold of you

har en bok per byxa. tar jag upp ett par byxor på morgonen hänger en bok med. idag var det doris lessing som följde ett par blåsjeans. men jag läser inte boken. den är blott en möjlighet. som med stålar. tycker om möjligheten att kunna använda dem, men inte nödvändigtvis göra så bara för att jag kan. medan jag byter om på jobbet, boken ramlar ut å lägger sig uppslagen å villig. anna ringer. äntligen. hennes lilla har varit sjuk. ett virus å således inget att göra. bara vaka. men febern är nere. de kan lämna hospitalet efter 5 dagar av prover å väntan på förändring. har varit jobbigt nervöst. allt annat blir undanknuffat. känns som om jag i dagar varit på stand-by å endast inväntande nyheter. pjådden mår nu bättre. ännu ett för mig okänt känsloläge har uppenbarat sig. å det skumma är att jag blir äldre av det. det yngre försvinner. jag passar som äldre. men det är ofta obehagligheter som gör mig äldre. det vardagliga konserverar mig mest. sätter mig ner med boken. slår igen den. har bytt byxor å det är inte vad jag vill läsa.

This text will be replaced

Delta 5 - mind your own business

så fint att k & company dök upp igår. å ola dansade med pipa i mungipa. kalle 2 svimmade till kelis stuffande trick me. jag fick hoppa till min krs-one. vi gjorde en jävla massa mat från ingen idé förutom den att äta. vi dansade å tutade. jag behövde lösa mig ur spelandet för en stund. idag vaknade jag urvilad för första gången på minst en månad. missade nästan liverpools elegans över chelsea. igår frågade simon mig vad det var mellan mig å liverpool. allt. å naturligtvis inget. jag väljer när passionen verkar. den väljer inte längre mig.

This text will be replaced

Dungen - familjen

det var skönt att få det ur sig. upptagenheten. den minskar lite nu. så får annat tillta. nu ska jag lova mig själv ett antal saker. ebben å floden av koncentration ska ju trots allt användas. även om den är besvärlig å utesluter en del. usch vad enkelt det är ibland. det besatta. regissera rätt. inga mer monologer.

This text will be replaced

Janis Ian - society's child (baby i've been thinking)

svansen håller koll på en. medan katten blundar å endast öronen upptar. svansen viftar tillsynes slött men kartlägger mig. stryker för att finna var min arm är. hittar å lägger sig som en omfamning. så sover vi. en minut kanske. morgonen låter så. vid sex-tiden hörde jag en fågel som inte flyttat söderut. det var som om våren var här. endast tvärdraget säger att det börjar bli kall vinter. å jag hör vicevärden hosta å samla skräp nere på gatan. barn i galonbyxor går schwishande till dagis. barn släpar ofta fötterna i marken. det gör även min vänsterfot har jag kommit på. skumt. kanske inbillning. vi lyssnade ett tag, det var gryning å blått å smådis. fågeln försvinner för den får ingen respons. anna ringde med lilla sonen grymtande i bakgrunden. han verkar ivrig. många ljud å läten som tyder på viljor å behov. men välmående. vi bestämde ingenting. folk vaknar i huset. tar på sig högklackat å går på sitt golv, mitt tak. hon verkar ha bråttom. klackarna tippar hurtigare för var vända i lyan. tänker på hennes ineffektivitet. istället för att gå fram å tillbaka, borde hon ordna allt på ena sidan lyan, sedan tappa över till andra sidan. telepaterar detta till henne. sms dimper in från nattens call. jag är sjukt trött. verkligen. british airways ögonlappar är fina i vackra ljuset. som att titta genom en välstickad kofta. men jag står upp. müsli. lyssnar på inspelningen. det är bra. ett ackord gör mig förvånad. speciellt färgningen. så enkel. utan den vore det andra urvattnat. när detta är konstaterat så vilar inte längre denna dag på prestation. kan fluffa omkring å veta att jag registrerats. nu kan vi sova. ut.

This text will be replaced

William Parker - lights of lake george

två dagar av förbereda modet. men dålig tajming. så jag håller mig till en gammal dänga med en text jag inte kan stå för. får förändra. massor. öppningslinjen lägger jag fem steg därefter. för jag är feg att vara mig tio år sedan. eller så är jag bara smart och gör precis rätt. få saker är så smärtsamma som att lämna ett gammalt uttryck för att överhuvudtaget kunna spela ett nytt. det gamla var bra å skulle spelat roll då, förr. inte längre. med mitt minne falnar och betydelser försvinner medan greppen består. min hand avslöjar sig genom att flytta sig kring halsen och jag förstår inte varför. det handlar om ackord. men det tar två dygn att lägga nytt stoff i dem. så inatt begav det sig. i saknaden efter mycket kunde jag distrahera fram innehåll. fullständigt oangeläget om ett par sekunder. men likväl. plötsligt roligt att flytta sina händer på brädet igen. kul att mala å picka. skönt att sjunga som om jag gjorde allt för första gången. modlöst men i alla fall.

♥ nja

ytterliggare en dag, biten blir säkrare. jag har roligt när biten spelat sig färdigt. två nattliga inpelningar som referens. tempot sitter äntligen. tempot är det svåraste. när det sitter känner jag igen huvudet.

♥ det går ju inte

mina dagar är enkla. jag läser e:s mail å funderar. skriver tillbaka. känner igen mig i mycket av hennes ord. det är ordvalet som lyser. vilka ord man väljer att prata med är viktigare precision än det man pratar om. orden leder in. lyssnar på patti smith eller WNYC. leker med kirsten.

♥alls

jag leker med karen oxo. men annars leker jag inte.

This text will be replaced

Patti Smith/Kevin Shields - the coral sea/part 4

The Coral Sea is Patti Smith's homage to her friend and photographer Robert Mapplethorpe and the title of her 1996 book. Kevin Shields accompanies her on guitars and effects and creates a haunting backdrop to the spoken prose.

This text will be replaced

Esau Mwamwaya - kamphopo

den får mig att tänka på dansande timmar i NY. allt börjar bli något sentimentalt. å det var så lite sedan. jag var ju tio kalle. minst. vilket nu faller till den enda. må den bli bra. kompakt reducerad med långt förtroende för sig själv. å samma bit jag i huvudet gjorde där drabbar mig här. ofullständig och med orglar i kaskader av stämmor i d elva till ett sällsynt 7. baspiano och fingerpickande martin med skuren basfrekvens. huvudet är min referens. där stämmer allt trots ofärdigheter. esau påminner om viler. varför är jag inte som jag var där jämt. jag försöker visst minnas. det går sådär. inga anteckningar. men en kamera. och det att ögon möts. eller var det lek.

tvekan. vad är det. är det ett jämt förhållande mellan två val som ska bli ett uteslutande, eller konstaterande. eller två diskurser. lutar det alltid åt ett håll, förnuftmässigt. emotionellt åt annat. går detta att väga. tvekan som att låta tiden gå å låta glömska å distraktion fjärna allt engagemang som en gång fick en att vilja välja. jag tvekar mellan d och u. vill jag 'du' egentligen. kanske inte välja, kanske bör jag erövra allt. tvekan blir så romantiskt offrande. i sak är denna kontemplativa ovissheten nyttig, men så bundet i sitt givna sammanhang. å jag vill ju byta mitt givna. tror att detta är skillnaden mellan 'alone' och 'lonely'.

katten kirsten skällde ut mig innan. det var lustigt. men jag lyssnade och förstod.

This text will be replaced

Windy & Carl - my love

beroenden. jag gillar det. det håller upp allt som inte är stort nog i en. samtidigt finns det inget som pajat så mycket i mitt liv som just beroende. i vilja avhängig människan, hjärtligt ofri från det gemensamma, nyfiket bunden till det universum två skapar, fungerande osjälvständig som tyst pakt i tillit. det är sanslöst när det fungerar i ömsesidighet. men fruktansvärt på vägen mot slutet av samma. förvandling av det vidöppna, en ryggradslöshet infaller. alla pakter som tar till ända skapar en som går fri, med ryggen emot. och en står kvar med fötterna i träsk. en resterande part med all irrationell sörja att ta hand om. vilket naturligtvis inte går. inte bara paret går sönder, men även relationens logik. och den måste en ta hand om. omvandla. växa ur. bara för att man var sist ur. men jag gillar fortfarande beroendet. jag tycker att människan ska vara det. och då pratar jag inte om parasiterande. att klättra på någons rygg för att andas. utan om det grundläggande mellan en själv och relationen till ens omvärld. om det som inte går att prata om, men som tillit mjuknar upp till ett accepterande. empati. solidaritet. den sista tiden har jag funnit plats till att åter bli beroende. för det är den slags tillit som för ett år sedan försvann. och jag har saknat. den är i min karaktär. en egenskap som kan riktas fel, men lika gärna, och i rätta händer visar ansiktet och vågar stå för det tomma osäkra. jag ser det som att min religion togs ifrån mig. men religion kan inte tas ifrån en. inte av en människa, heller inte av de som missbrukat sitt människorsläktskap. å att återupptäcka denna dimension ger mig hopp. allt annat inom mig kan dödas. men inte mitt beroende. det kan bara missbrukas, för återuppstå när en eller annat, förklädd till människa, återvänder.

This text will be replaced

Maximum Joy - seaching for a feeling

väva in sig i massa kläder, sova i 48 timmar. svettas ut all sjuka. katterna som ekologiska kraftverk. vakna översövd. jet lagen vill inte bort. ett skimmer av en sorts mental fylla täcker allt vaket tillstånd. det är lite roligt. alltid lika hemkommen. men slutar ju långsamt upp. snart är jag närmare en avresa. line tog sin kos till burma, nina till dubai. phil å jag hittar gamla jaktmakter. häromnatten hade jag min första mardröm på sanslöst lång tid för att vara mig. vaknade barskt men skrattade inombords åt denna sömnbaserade chimär. somnade. vaknade tusentals år senare. hade glömt allt ont utom en löjligt liten oväsentlighet. å detta maniskt lilla ledde mig tillbaka till något jag inte ville komma ihåg. men inga slutsatser kan dras. när jag inte varit utanför dörren på ett par dagar, så brukar det bli så här. mardrömmar. orutiner. som ett hallå, vakna. gå ut med mig. då gör jag väl det. ikväll kommer carla från spanien å vi möts upp ett gäng nere i byn. är inte kry men behöver lite folk i mig. och dansa. å spela nattfotboll med en knasig skumgummiboll som gör en våt i huvudet när den träffar en där. billiga gin-tonic å samtal om det man inte får prata om. är inte redo att känna starkt än. overkill i engagemang. kan inte tänka klart. som en stressad katt i för trångt utrymme. får göra mig lite plats. och inte glömma att denna stund är ett tecken på sundhet. inget annat än just det. vilket gör mig stormande glad. revansch.

This text will be replaced

Esperanza Spalding - cantora de yala

med anledning av McCains och Palins reaktioner, uttalanden och reklaminslag strax efter den sista debatten i tisdags, med insinuationer om Obama som ' inte en av oss'. den amerikanske skribenten å anti-rasism aktivisten Tim Wise har skrivit en text kring fenomenet 'vita privilegier'.

For those who still can't grasp the concept of white privilege, or who are constantly looking for some easy-to-understand examples of it, perhaps this list will help.

White privilege is when you can get pregnant at seventeen like Bristol Palin and everyone is quick to insist that your life and that of your family is a personal matter, and that no one has a right to judge you or your parents, because "every family has challenges," even as black and Latino families with similar "challenges" are regularly typified as irresponsible, pathological and arbiters of social decay.

White privilege is when you can call yourself a "fuckin' redneck," like Bristol Palin's boyfriend does, and talk about how if anyone messes with you, you'll "kick their fuckin' ass," and talk about how you like to "shoot shit" for fun, and still be viewed as a responsible, all-American boy (and a great son-in-law to be) rather than a thug.

White privilege is when you can attend four different colleges in six years like Sarah Palin did (one of which you basically failed out of, then returned to after making up some coursework at a community college), and no one questions your intelligence or commitment to achievement, whereas a person of color who did this would be viewed as unfit for college, and probably someone who only got in in the first place because of affirmative action.

White privilege is when you can claim that being mayor of a town smaller than most medium-sized colleges, and then Governor of a state with about the same number of people as the lower fifth of the island of Manhattan, makes you ready to potentially be president, and people don't all piss on themselves with laughter, while being a black U.S. Senator, two-term state Senator, and constitutional law scholar, means you're "untested."

White privilege is being able to say that you support the words "under God" in the pledge of allegiance because "if it was good enough for the founding fathers, it's good enough for me," and not be immediately disqualified from holding office--since, after all, the pledge was written in the late 1800s and the "under God" part wasn't added until the 1950s--while believing that reading accused criminals and terrorists their rights (because, ya know, the Constitution requires it), is a dangerous and silly idea only supported by mushy liberals.

White privilege is being able to be a gun enthusiast and not make people immediately scared of you.

White privilege is being able to have a husband who was a member of an extremist political party that wants your state to secede from the Union, and whose motto was "Alaska first," and no one questions your patriotism or that of your family, while if you're black and your spouse merely fails to come to a 9/11 memorial so she can be home with her kids on the first day of school, people immediately think she's being disrespectful.

White privilege is being able to make fun of community organizers and the work they do--like, among other things, fight for the right of women to vote, or for civil rights, or the 8-hour workday, or an end to child labor--and people think you're being pithy and tough, but if you merely question the experience of a small town mayor and 18-month governor with no foreign policy expertise beyond a class she took in college--you're somehow being mean, or even sexist.

White privilege is being able to convince white women who don't even agree with you on any substantive issue to vote for you and your running mate anyway, because all of a sudden your presence on the ticket has inspired confidence in these same white women, and made them give your party a second look."

White privilege is being able to fire people who didn't support your political campaigns and not be accused of abusing your power or being a typical politician who engages in favoritism, while being black and merely knowing some folks from the old-line political machines in Chicago means you must be corrupt.

White privilege is being able to attend churches over the years whose pastors say that people who voted for John Kerry or merely criticize George W. Bush are going to hell, and that the U.S. is an explicitly Christian nation and the job of Christians is to bring Christian theological principles into government, and who bring in speakers who say the conflict in the Middle East is God's punishment on Jews for rejecting Jesus, and everyone can still think you're just a good church-going Christian, but if you're black and friends with a black pastor who has noted (as have Colin Powell and the U.S. Department of Defense) that terrorist attacks are often the result of U.S. foreign policy and who talks about the history of racism and its effect on black people, you're an extremist who probably hates America.

White privilege is not knowing what the Bush Doctrine is when asked by a reporter, and then people get angry at the reporter for asking you such a "trick question," while being black and merely refusing to give one-word answers to the queries of Bill O'Reilly means you're dodging the question, or trying to seem overly intellectual and nuanced.

White privilege is being able to claim your experience as a POW has anything at all to do with your fitness for president, while being black and experiencing racism is, as Sarah Palin has referred to it a "light" burden. And finally, white privilege is the only thing that could possibly allow someone to become president when he has voted with George W. Bush 90 percent of the time, even as unemployment is skyrocketing, people are losing their homes, inflation is rising, and the U.S. is increasingly isolated from world opinion, just because white voters aren't sure about that whole "change" thing. Ya know, it's just too vague and ill-defined, unlike, say, four more years of the same, which is very concrete and certain.

White privilege is, in short, the problem.

Tim Wise

This text will be replaced

Syl Sylvain And The Teardrops - just one kiss

ett spratt. det jag inte vet kan andra berätta om. nytt. massor. å vad jag lär rör jag mig ledigt i. det är otroligt. en sorts progress utifrån vad jag lägger mig i, men som nyfiknare å odödligare. men lycka som självdefinition vet jag inte. en har sin bakgrund. sin referens. tar få saker som givet. inte en lugn stund sedan hemkomst. jag är anledningen. vill inte annat än mig. det handlar om flow. och det ordet värderat annat än jag förr förstått. och det förföljer mig likt religionens övertalande nyfödelse. jag pratar naivt. kan stilla skratta åt lätet. men det finns ett innehåll. å folk lyssnar å förstår. det gör mig djupt tacksam. hade det inte varit för deras respons hade mitt 'call' flugit vidare. in i intet. ingen gospel. men just nu fyller kören allt mitt liv. å det är rus. en vet plötsligt noll. samtidigt massa. en sorts trygghet.

för ett år sedan hade jag inte trott på nu. det får mig att skratta å revidera. ingenting är totalt. samtidigt fullständigt överväldigande. det beror på min blick. å nu är den bra. välvillig men inte dumdristig. rätt skön å pragmatisk. den fungerar. å rullar.

This text will be replaced

Paul Theroux - london to tokyo by train, WNYC interview

"In 1975, Paul Theroux traveled by train from London to Tokyo and then back home again. Recently, he made the 28,000-mile trip again. He writes about retracing his steps in a new book, Ghost Train to the Eastern Star."

this one for you brian...

This text will be replaced

Bogdan Irkük - the distant message

"We cannot expect one man to heal every wound, to solve every major crisis of policy. So much of the Presidency, as they say, is a matter of waking up in the morning and trying to drink from a fire hydrant. In the quiet of the Oval Office, the noise of immediate demands can be deafening. And yet Obama has precisely the temperament to shut out the noise when necessary and concentrate on the essential. The election of Obama—a man of mixed ethnicity, at once comfortable in the world and utterly representative of twenty-first-century America—would, at a stroke, reverse our country’s image abroad and refresh its spirit at home. His ascendance to the Presidency would be a symbolic culmination of the civil- and voting-rights acts of the nineteen-sixties and the century-long struggles for equality that preceded them. It could not help but say something encouraging, even exhilarating, about the country, about its dedication to tolerance and inclusiveness, about its fidelity, after all, to the values it proclaims in its textbooks. At a moment of economic calamity, international perplexity, political failure, and battered morale, America needs both uplift and realism, both change and steadiness. It needs a leader temperamentally, intellectually, and emotionally attuned to the complexities of our troubled globe. That leader’s name is Barack Obama."

The New Yorker, october 3

This text will be replaced

Miss Murgatroid And Petra Haden - theme for the sleepless

att representera. sig själv är väl ett. ett ansvar över ens potential. representera andra, att reducera sig själv för att passa många. jag ser obama som en högst charmerande, retoriskt intill perfekt, presidentkandidat. en kennedy som tappats i nutid. men obama har ett obarmhärtligt problem. han ska representera allt för mycket. alltför många. hans parti ska inte göra det. han ska personligen göra det. detta är inget val mellan demokrater eller republikaner, utan det ultimata personvalet. ett val kring förändringens väsen. det gör mig skeptisk. speciellt när folk famnar obama blott för att han är alternativet till McCain, eller ännu värre å högst övertygande, bush. Vår amerikanska bild är så futtig. naiv å ofta lika enkel som det vi titt som tätt anklagar USA för, gällande omvärldanalys å självbild. och ja, jag accepterar obama som det bättre valet. han behövs för att ändra på amerikas riktning kring sig själv och omgivning. Men jag kan inte på rak arm berätta hur detta ska gå till. jag vet inte. få vet detta. beskeden fattas. men många drar slutsatser ur det faktum att ett alternativ står till förfogande. förutom att dra tillbaka de initiativ som bush-administrationen tagit, är det stora ord som obama sköljer över kontinenten. "yes. we can". självklart kan vi det. men är det inte märkligt med upplyftandets optimistiska natur, att vi glömmer det djup vi förtjänar. tänker på filmen the candidate, där robert redford sakta men klocksäkert ramlar ner i precis den runda retorik han avskyr. detaljer förvinner i det stora generella vackra. och med det försvinner förmodligen även alla möjligheter till just förändring. den aura som stora ord rymmer, som löften å stundens popularitet skapar, representerar inte bara drömmar, men även en representativ omöjlighet vi inte kan skönja förrän orden gapar så pass relativt, att språk läses lika godtyckligt som statistik. folk brukar känna sig lurade då. sällan av självinsikt.

förändra kan alla prata om. andemeningen är vacker å upplyftande. men alternativ till det nuvarande är som att säga att vi kan vara vad som helst bland fem miljarder saker, bara inte det som bush urgör. således är detta ingenting. men vem frågar. ingen frågar, undrar. många är blott intresserade av förändringen i sig. jag förstår det. förändring är inkarnatonen av människans förhållande till historien. på gott å ont. den kan revolutionera förlegad historisk makt. men tittar en bakåt så är självändamålsenliga förändringar lika gärna fascistoida, förklädda i förändringens lovande ljusa namn å dager. alla vill ha förändring när saker är piss. mer psykologisk reflex än politisk analys.

hade vi inte varit skeptiska mot obamas politiska handlag om det vore i ett sverige han kandiderade i. jag hoppas att jag hade. men inte nu. nu är det abnorma usa som ska få det minst skadliga valt. det gör mig lika sjuk som det jag betraktar. visst. usa är annat, annan politisk tradition. men det argumentet har inte förklarat eller legitimerat bush-administrationens konsekvenser, än mindre gjort det mer acceptabelt, så varför skulle det legitimera obamas politiska handlag. och om obama vinner, kommer det om fyra år att blåsa nya vindar om förändring. för så vinner man val - oavsett vad förändringen förtäller. ordet förändring kan brukas av många intressen som alla rymmer samma dröm om potential. så länge ingen definierar nuläget, och vad förändringen i sak är, kommer förändringens innebörd greppa så pass många gyllene förhoppningar, att ordet blir en omedveten knäreflex i tusen val framöver. å vi sväljer det. alternativet är alltid en våt dröm. å ingen kan förklara dess mystik. som får oss att hoppas, optimistiskt. men även rätt världsfrånvänt.

jag blir alltid konfys när jag får mig tilldelat alternativet, den diagonala drömtydaren. det är som en kalkulerad kuggfråga.

This text will be replaced

Alice Coltane - turiya and ramakrishna

så. lite vaknare. sov mina timmar denna natt. vaknade av att katterna låg tätt intill å värmde mig. sig själva. för jag är kall. alltid. behöver mina små kärnkraftverk. är så lugn i kroppen. tempot tar sig över till musiken å spelar upp den rätt. nu är jag tillbaka i kbh med själen. det vart oroligt ett tag där. för mycket saknad för nått som blott varade en åttaveckorsupplevd vecka. balans heter det ibland. ursprunget av ordet kris har lett mig fram dit. jag skalar mig en banan. njuter av min egna närvaro. ställer upp mina hus, demonterar å monterar om dem efter just nuets dager. jag är arkitekt.

This text will be replaced

Pharoah Sanders - upper egypt & lower egypt

dagarna blir mörkare. väntar på vintertid å en timme mer av det nödvändiga ljusa. jetlagen avtar för varje vaket intermezzo. men jag beräknar mig som sjuk. ofriskt tillstånd med ständigt full känsla och en kan bara vänta ut det. övar mig på att sova i tid, men vaknar i otid. mat blir märkligt. för en hunger känner jag inte. godis fungerar med sin underbara sockerchock, å ett bedövande sockerfall. å kaffe är min upper. sedan hemkomst har jag socialiserat å lagt ut mig brett. tiden då jag vart ensam har varit väldigt ensam. längtan är väl sådan. line, phil de första dagarna. lasse igår. helgen var fantastisk med ola å karin. louisiana å per kirkeby vars målningar hade växt på de dagar jag haft mellan då och nu. imorgon säger vi adjö till nina som drar till dubai. alla dessa hejdå. det börjar bli många. men folk ska förlänga sig. och jag. ett hallå hände. till annas nyfödda son. det blev att sätta sig ner när meddelandet damp ner till min tillvaro hos stardust. jag var berusad vid tillfället. haft en del att tänka på under kvällens eskapader. detta tog över mig. en son. ett barn. anna. när jag ringde henne, hörde ungen gny i bakgrunden. anna leendes i förgrunden. å jag stilla tyst i en sorts hålla andan efter ljud å ledtrådar. en befrielse på så många sätt. min finaste anna.

jag rör gitarren å tittar på jack nicholson. nytt kommer fram. kan lita på mig. och det. katterna kryper ihop i kylan å jag sätter på element för denna höst. lagar palsernackgryta å läser utan att stoppa. jag vill dansa om arkitektur.

This text will be replaced