två dagar av förbereda modet. men dålig tajming. så jag håller mig till en gammal dänga med en text jag inte kan stå för. får förändra. massor. öppningslinjen lägger jag fem steg därefter. för jag är feg att vara mig tio år sedan. eller så är jag bara smart och gör precis rätt. få saker är så smärtsamma som att lämna ett gammalt uttryck för att överhuvudtaget kunna spela ett nytt. det gamla var bra å skulle spelat roll då, förr. inte längre. med mitt minne falnar och betydelser försvinner medan greppen består. min hand avslöjar sig genom att flytta sig kring halsen och jag förstår inte varför. det handlar om ackord. men det tar två dygn att lägga nytt stoff i dem. så inatt begav det sig. i saknaden efter mycket kunde jag distrahera fram innehåll. fullständigt oangeläget om ett par sekunder. men likväl. plötsligt roligt att flytta sina händer på brädet igen. kul att mala å picka. skönt att sjunga som om jag gjorde allt för första gången. modlöst men i alla fall.
♥ nja
ytterliggare en dag, biten blir säkrare. jag har roligt när biten spelat sig färdigt. två nattliga inpelningar som referens. tempot sitter äntligen. tempot är det svåraste. när det sitter känner jag igen huvudet.
♥ det går ju inte
mina dagar är enkla. jag läser e:s mail å funderar. skriver tillbaka. känner igen mig i mycket av hennes ord. det är ordvalet som lyser. vilka ord man väljer att prata med är viktigare precision än det man pratar om. orden leder in. lyssnar på patti smith eller WNYC. leker med kirsten.
♥alls
jag leker med karen oxo. men annars leker jag inte.
This text will be replaced
