dagarna blir mörkare. väntar på vintertid å en timme mer av det nödvändiga ljusa. jetlagen avtar för varje vaket intermezzo. men jag beräknar mig som sjuk. ofriskt tillstånd med ständigt full känsla och en kan bara vänta ut det. övar mig på att sova i tid, men vaknar i otid. mat blir märkligt. för en hunger känner jag inte. godis fungerar med sin underbara sockerchock, å ett bedövande sockerfall. å kaffe är min upper. sedan hemkomst har jag socialiserat å lagt ut mig brett. tiden då jag vart ensam har varit väldigt ensam. längtan är väl sådan. line, phil de första dagarna. lasse igår. helgen var fantastisk med ola å karin. louisiana å per kirkeby vars målningar hade växt på de dagar jag haft mellan då och nu. imorgon säger vi adjö till nina som drar till dubai. alla dessa hejdå. det börjar bli många. men folk ska förlänga sig. och jag. ett hallå hände. till annas nyfödda son. det blev att sätta sig ner när meddelandet damp ner till min tillvaro hos stardust. jag var berusad vid tillfället. haft en del att tänka på under kvällens eskapader. detta tog över mig. en son. ett barn. anna. när jag ringde henne, hörde ungen gny i bakgrunden. anna leendes i förgrunden. å jag stilla tyst i en sorts hålla andan efter ljud å ledtrådar. en befrielse på så många sätt. min finaste anna.
jag rör gitarren å tittar på jack nicholson. nytt kommer fram. kan lita på mig. och det. katterna kryper ihop i kylan å jag sätter på element för denna höst. lagar palsernackgryta å läser utan att stoppa. jag vill dansa om arkitektur.
jag rör gitarren å tittar på jack nicholson. nytt kommer fram. kan lita på mig. och det. katterna kryper ihop i kylan å jag sätter på element för denna höst. lagar palsernackgryta å läser utan att stoppa. jag vill dansa om arkitektur.
This text will be replaced
