den får mig att tänka på dansande timmar i NY. allt börjar bli något sentimentalt. å det var så lite sedan. jag var ju tio kalle. minst. vilket nu faller till den enda. må den bli bra. kompakt reducerad med långt förtroende för sig själv. å samma bit jag i huvudet gjorde där drabbar mig här. ofullständig och med orglar i kaskader av stämmor i d elva till ett sällsynt 7. baspiano och fingerpickande martin med skuren basfrekvens. huvudet är min referens. där stämmer allt trots ofärdigheter. esau påminner om viler. varför är jag inte som jag var där jämt. jag försöker visst minnas. det går sådär. inga anteckningar. men en kamera. och det att ögon möts. eller var det lek.tvekan. vad är det. är det ett jämt förhållande mellan två val som ska bli ett uteslutande, eller konstaterande. eller två diskurser. lutar det alltid åt ett håll, förnuftmässigt. emotionellt åt annat. går detta att väga. tvekan som att låta tiden gå å låta glömska å distraktion fjärna allt engagemang som en gång fick en att vilja välja. jag tvekar mellan d och u. vill jag 'du' egentligen. kanske inte välja, kanske bör jag erövra allt. tvekan blir så romantiskt offrande. i sak är denna kontemplativa ovissheten nyttig, men så bundet i sitt givna sammanhang. å jag vill ju byta mitt givna. tror att detta är skillnaden mellan 'alone' och 'lonely'.
katten kirsten skällde ut mig innan. det var lustigt. men jag lyssnade och förstod.
This text will be replaced
