kom hem men går ut. vänt dygnet rätt men för rätt. katterna har saknat klapp för deras päls känns stressad. uppfodrande blickar med följder. men jag har varit mamma pappa barn hos min syster å fått in det relativt självfrånvända behövliga. å snön i göteborgsnatten. mysandet å lekandet med ungarna. det enkla. å tvångstankar som kräver lika mkt tvångstanke för att mästra. något fasas ut med lika starka fas. å nu en pipa innan jag cyklar ut i raketerna å förenar mig med folket. 2008 var det intressantaste året sedan första hångla uppandet. den trevande nyvaknande, då man insåg att livet var mer än fotbollsträning. det finns inget bättre än att ringa guden å säga att något nytt är viktigare, av ingen särkild anledning alls.
This text will be replaced
att återkomma hit är att komma hem. att ta metron upp till 81 street för första gången är blott att utforska ett annat kvarter i sin stad. att korsa columbus å stanna utanför nr 108. ringa på å gå upp för trappan. att elin kommer ut å vi hälsar. kram å undran. in genom dörren å sätta sig ner för att titta på alla nya. dansöser å elin. och jag nyfiken. hon bjuder på kaffe. vi pratar. folk fyller i. varmt. hon och jag går ut en sväng. luften är kall. avenyerna är blåst. lätt omtumlad eftersom temperatur är det som bär åtkomst till minnen. alltför kallt å hågkomster ersätts utan sentimentalitet. mildare, å nytt kan hända å minnen fortsätta parallellt med detta nya. så här avdunstar t-shirtväder å avspänd flanering, mot höstens mer klara steg. långa skyndande. ny sak i det samma. alltid olika. the fall.
