att återkomma hit är att komma hem. att ta metron upp till 81 street för första gången är blott att utforska ett annat kvarter i sin stad. att korsa columbus å stanna utanför nr 108. ringa på å gå upp för trappan. att elin kommer ut å vi hälsar. kram å undran. in genom dörren å sätta sig ner för att titta på alla nya. dansöser å elin. och jag nyfiken. hon bjuder på kaffe. vi pratar. folk fyller i. varmt. hon och jag går ut en sväng. luften är kall. avenyerna är blåst. lätt omtumlad eftersom temperatur är det som bär åtkomst till minnen. alltför kallt å hågkomster ersätts utan sentimentalitet. mildare, å nytt kan hända å minnen fortsätta parallellt med detta nya. så här avdunstar t-shirtväder å avspänd flanering, mot höstens mer klara steg. långa skyndande. ny sak i det samma. alltid olika. the fall.
vi går in på en sportsbar och sätter oss vid en av basketbollmatcherna. det pågår flera stycken på olika skärmar. jag påpekar att kvalitén på bilden är otrolig. så skarp. förtrollande. beställer in jack & gin. elin tar en diet cola. hon är nykter alkoholist. det är inte jag. känns skönt att det var hon som tog steget in på baren. jag hade inte vågat föreslå det. känner mig dum inför mig själv. gillar inte felriktad omsorg. den hämmar konstlat. jag är jag. hänsyn är inbegripet i det att jag beställer in en drink till. efteråt så säger hon till mig att det är underligt hur en person blir en annan av alkohol.
ringer brooklyn. brooklyn svarar. känner igen allt. säger att jag kan dyka till brooklyn å komma upp med en kartong pizza? jag är redan i brooklyn. ljuger i brooklyn. tar en promenad så att det verkar som om jag tar metron. tar en halvtimme att föreställa sig detta åkande. genom målpelarna på en amerikansk fotbollsplan. och sommaren då jag just köpt min martingitarr hos main drag music. där fanns bara en, den fanns där inte när jag gick ut. satte mig ner å läste å rökte mitt första stop rök i NY. en grön liten tändare symboliserade mitt nya giv, tände å släkte å skrattade åt att jag gillade den. sensommaren var precis så som jag vill att den ska vara. sen å förlängande. men där spelas annan sport. ungen träffar å bollen far åt helvete. farsans huvud följer bollens båge. hundar. jag är framme. hon kommer från banken. det är nu, detta var då.
sover över då jag vill ligga i rummet där jag hittade så massor. en hemlängtan till detta rum. på morgonen tittade dom på mig. tyckte om att ses på. men det visste jag inte förrän mariah sa det. presens är ok. jag är tydligen plötslig å oväntad. hon visar mig vad en invånare kan visa. i retur ger jag henne svensk film. samma snö som slutade filmen fanns därute. hon frågar hur gammal jag är. svarar att jag allid varit 17 eller 32, men helst av allt vill vara 35.
till taxin, mot centralen och vi tar till newarks flygplats. hanna ska hem å jag hjälper henne med enorm packning som ska hemåt. vi har bara setts en kväll och en morgon till eftermiddag. mot new jersey. genom bussfönstret ser jag sådant jag bara sett på film. det gråbruna landskapet med inslag av fabriker. å bruce springsteen förstås. solen bländar hårt å jag är stillad som sällan. hon flyger bort å jag tar mig in mot nyc. känner mig inställd. som man blir av sådana som påverkar med sin blotta närvaro.
This text will be replaced
