när en lägger dagen åt sidan. smälter in i kuddarna. en förbereder kroppen för säng å ögonen stirrar på orson welles små illustrativa undertoner, pipan ryker loss under lampan å fötterna har somnat i obekvämt soffläge. kirsten ligger vid mina knäveck. dagens inspelningar surrar i bakgrunden. renderar å gör sig till. vet inte om det är rätt riktning, men det låter mkt. att låta är inte nog. ger det en natt. ett mess dyker in. nä, jag vet inte varför jag inte är ute med er. jag glömde världen. timmarna går åt bland drömmen om sig själv. en glömmer alternativen. men nu hör jag dig tydligt. var är ni? ja, jag cyklar ner. la fontaine? ja! en melvina attackerar mig. har knappt hunnit in å stämma av med vänner. jazzbandet stuffar loss. hör inget. mitt vänstra öra är täppt. får tänka efter. nej, jag stänger inte ute dig. skär inte av dig. vill bara få kontakt med mitt folk först. sen kan jag prata med dig. hon tinar lite. vi spelar ju. jag är ett såll. häller i mig allt som bjuds. kan inte påverkas. en säger att hon inte hör hemma här. minns hur det kan vara. men hos mig blott momentet innan den alienerade självförståelsen. som gör en fungerande överallt för att närvarandet inte är premissen. men hon ger upp sig. det kommer att ta tid. själv är jag på plats med allt jag inte glömt hemmavid. värdighet å liknande.vi somnar hemma hos phil. det duggar därute. dimma å gråtoner. dessförinnan händer saker som bara sker i behov. jag vaknar upp å cyklar hem till ljudet av kyrkoklockornas kall på den gudfruktige. katterna har lekt med plastpåsarna. de har lagt en av mina t-shirt i katt-toaletten. det både äcklar å förbryllar mig. är glad att jag köpt pesto. radion är tung i ämnet men jag faller in i nyckelbenens värld. huvudvärken ger en sällsam ensidighet. å jag gillar det. kan snöa in på ett. inget får plats. heller ingen kö. vetebröd i magen. blir tjock å sövd. söndag vid tolv. nyckelben. det var ju det som gällde. förtrollningen.
This text will be replaced
