under några veckor har jag haft 'the streets of your town' som nattlampa. den tar hand om mig villkorslöst medan jag spelar bokstaverat piano på mitt tangentbord. biten får mig att fungera i arbetsstolen tills koltrasterna sjunger in morgonkvisten. katterna tittar upp, spetsar öronen och blinkar i tillit å uppmuntran. det här går bra. att gå in i den fullständiga isolationen, med go-betweens som tryckutjämnare, är min enda möjlighet till diciplin å trygg optimism i allt översättande av danskbeskrivna plagg till svenskbeskrivna plagg. och det är många plagg, tusentals! och jag inskränker hela mitt jag till ett sjukdomslikt tillstånd, där det mesta av min kropp släcker sig och endast det absolut nödvändigaste, såsom förmågan att hälla upp ett glas pastis då och då, klappa en katt eller två på hjässan, stryka mig själv över kinden och äta nougatelefanter, blir mina enda påslagna funktioner. är numera en halvdan femtekollonare kring hur man säljer manliga accessoarer och det är först dagen efter, när jag vaknar upp i nytt, som jag kan törst tänka på vad mitt jobb innebär. översättande av ting till en population jag aldrig riktigt satt mig in i. jag står inte för detta. men är det viktigt? antagligen och förmodligen inte.jag blir inte inspirerad. känner mig som en översättare av innehållslös osjälvständighet. så läses camus ’främlingen’. tänker på hur han bara gör saker och ting utan att tänka eller lägga betydelse i delar av tillvaron. det finns något där för mig. en vikt. skillnaden mellan det att fundera å tänka. de tar olika kraft. å får olika slutsatser. olika vikter. jag nynnar vidare. Cos I love that engine roar.
http://www.youtube.com/watch?v=L33mpJO2MaE&feature=related
The Go-Betweens - the streets of your town http://rapidshare.com/files/112706293/06_streets_of_your_town.mp3.html
