fredag, november 21, 2008

Arvo Pärt - alina

alina. så varsam. det tog några år att få sinnet att lyssna med behållning. Minns när plattan kom, ola berusad av fingerkänslan, han såg upptagen å betagen ut på samma gång. men jag inte kunde inte delta. en provocerande känslighet som berättade mest om mig. det enkla strukna som mitt huvud inte förmådde argumentera med. som om så vore premissen. mitt huvud forcerade alla dessa hängande toner. aj vad musik är beroende på lyssnarens självbevarelsedrift, eller dess frånvaro. sådant kan få komponera in i ett stycke. något jag får radera på listan över musikaliska omöjligheter jag önskar mäkta. å nu gör det ont i mig när jag hör hur de låga tonerna följer å lämnar de höga i en melankoli så djupt konfronterande. så odiskutabel monolog. en pjådd i stilla vredesmod. som modigt berättar för någon om en upplevelse ingen behöver. nu lyssnar jag på det. inte i det. allt vecklas ut på ett bättre sätt.

idag umgick jag en hel höst med pjåddens gamla livskamrat. å en ännu mindre liten människa följde med. en utan namn. för han har inget än. men jag bar honom som om han vore min. älskade honom villkorslöst å lagrade hans dofter i näsans hästminne. han accepterade mig. enkelt å självklart. sov under min haka, snusade upp mig å tittade igenom mig, ömsom rakt in i min blick. han vill ha kontraster. jag är ingen sådan, men hjärtat kunde han känna genom mitt bröst. å min röst basade förmodligen rakt in i hans dag. tydligheter. skillnader. som han kan använda att urskilja även andra.

dags för en resa till. hur mycket jag kan vara annanstans. önskar blott att omständigheterna var totalt fria från det att resa ifrån. men så är inte fallet. hemma har inte varit hemma sen i sommras. den bästa på tusen år. så förmodligen kommer det vinterplaskande lövsparkande i NYC, kanske varma dagar i kairo med niller å överhettat huvud. helt olika stämningar å riktningar. den ena kan be- eller avkräfta en aning som säger bryt å ändring. den andra följden kommer förmodligen omfatta det redan etablerade, men som ska bli större, erkänt å vara ett tag till. å för en gångs skull lägger jag mig inte i. för jag vet inte vad jag kan lägga mig i. det kittlar bestämt.

This text will be replaced