lärare eller psykolog? jag som är den ständige eleven, patienten, lillebrodern. fast en kan möjligen resa sig ur sina föreställningar å ändras. jag vill bli trädgårdsmästare fast jag inte kan nått om blomster å blader. är mest intresserad av dess omständigheter. cykelmekaniker på tour de france fast att det är den prickiga tröjan jag vill åt. sammanhanget. men så är det med musiken redan nu. hade glatt struntat i instrumenten om kabeln som gick in i huvudet å spelade in mig var uppfunnen. då blir inte längre ens brister ens sound. inget beroende av intresse, utan spetsen av den fantasi en förmår. redefinitionen av ämnet. subjektivitet som muterande kraft. nu kan jag inte se annat än vad bristerna resulterat i, inte vad den kan komma att riva å kivas med. älskar mina brister, de har en hög lägstanivå, men så vet jag inte vad dess motsats skulle innebära. tillgång till tanken om det mest möjliga ohämmade.This text will be replaced
