det är något speciellt med att ta sig hemåt i natten. först knutpunkten. missade en båt å tvingades turligt nog hänga en halvtimme. gick upp i de hemliga platåerna och tjuvkika på folket. ungdomar som planlöst går hit å dit. lika många väktare. alla med rakade skallar. känns som om det universum de befinner sig kräver det. de ser hårda ut. men även djupt osympatiska. typ. säger en sak, men menar något med knytnäven. knutan känns som hbg:s första försök att ta sig ur den provinsiella sitsen. ett schabrak till spektakel som redan två år senare var ur tid. speciellt utsmycknaderna mår illa. gälla färger som beskriver den statligt subventionerade 80-tals konsten. optimistisk å smaklös i en härlig blandning av hopp om ny tid i hbg. vita detaljer överallt. vita metall-armräcke å vita bärande balkar. glas klumpigt placerat mittemellan detta vita. å så barerna med olika teman. mexikanskt. irländskt. amerikansk sportbar. men folk har kul. det är bra. jag tittar å tänker att jag inte alls mår illa. det brukar jag å skyndar mig genom allt för att nå den båt eller det tåg som kan ta mig ur allt. men nu vill jag plötsligt stanna kvar. hänga lite. när jag går genom den långa tunneln till båten så blir jag närmast romantisk. sjukt. det tar 3-4 minuter att nå landgången. jag är sist. framför mig hoppar å tjuter mest killar. de spexar. en ensam kvinna trippar instängt som människor kan förflytta sig i sverige. privat. fullständigt onårbar. jag tycker mycket om stämningen. det är halvsunkigt ljus. tunnelen går lite upp eller ner. så man fastnar i steget ibland, tippar bakut, eller ramlar framåt. inne i båten sitter folk på fastkilade stolar. å jag undrar vad alla ska göra i helsingör. en stående fråga var gång jag tar mig över sundet. själv hoppar jag direkt på köpenhamnståget. men de andra susar in i byn å gör av sig nånstans jag inte vet om. det har jag aldrig vetat. mystiskt å romantiskt. fortfarande. färjan rör sig inte ett skvatt när den far över öresund. märker knappt att vi är på väg. men kiosken öppnar, så vi är ute på sjön. köper choklad. en glad tjomme stöter på en översminkad vacker tjej som ställer upp askar med bassets vingummi. hon ler överseende medan killen stöter vidare utan att fatta att han ska titta henne i ögonen. inte i taket. balans killen! stockholmsröster berättar om när man ska köpa tobak, eller när spriten säljs. fungerar även som markering av danskt å svensk vatten. några tyskar går förbi i adidas-ställ. allt är som det ska vara. jag promenerar vidare. försöker kika in i avdelningen för lastbilsförarna. de har ett helt eget utrymme. med brunt reflekterande glas, så att man måste gå fram till ytan å sätta händerna vid sidan av ögonen för att se in. avslöja sig. där sitter dom å äter pölse. en och en. pölse efter pölse. vill vara en av dom. undrar om jag kan infiltrera. i min moderna höstjacka som aldrig värmt en kall natt på motorvägen, kiffa skor som aldrig rört en pedal. nä. jag sätter mig å tittar ut. men det går inte. allt glas reflekterar bakgrunden. där killarna lökar omkring å skrattar. de har jävligt roligt. This text will be replaced
