sverige kan inte hålla i bollen. kan heller inte passa på ett tillslag, kan inte fantisera. de goda idéerna återanvänds inte. jag förstår poängen i strikt strategi å att vara kusligt konsekvent. men självändamålet är ett mysterium. fantatiskt hur de lyckas hålla linjerna och inte falla tillbaka för långt, fina blixtsnabba anfall med förvånandsvärd potential. men även så diagonala direkta motsatser. så djupt svart å vit insats. knyter näven tills den rödvitnar av frustration. massa känslor ur min inre stridspitt. pacisfisten som inte kunde låta bli att ge allt på mönstringen. var tvungen att vinna cykeltestet. vinna över masspsykosen, de som ville strida för sverige. jag ville bara spela gitarr i fönsterkarmen, majoren tyckte att jag skulle kriga. han petade sig i örat med pennan. skriver något med samma penna.
äntligen ut i byn. ut efter en vecka å mer i uppdrag. ut med folk å ut bland folk å ut i universum av blickar å koll å vem är du å det är sommar trots regnet å kylan som ryser ryggraden. jag förstår mig inte på sverige, det är ett under att laget inte faller hårdare. alla skrattar på props. ölen svalnar cyklisten, anna karina har blivit ovärdig på äldre dar. vi tjattrar å trivs. bland folk jag tycker massa om. jag är inte trygg utan dig. vilket kanske berättar mer om sporten än om diverse spelstil. men dröm om 4-4-3 defensiven med diamantformation bröts upp mer i överraskning, tänk om ljungbergs fria roll föräras en mer teknisk habil spelare, med större kropp å högre tyngdpunkt, chippen tex, elmander. brian, nina, världens bästa snack med halv falafel å cyklade hem när måsarna rensade gatorna. en tjej blödde. storskrattande cykelramlad medan väninnan skrattade åt skrattandet. hem till skogsorkesterns morgonsejour å mina fönster är dom enda som lyser. min borg. men det är liv i andra rutor på glänt. gamla människor lyssnar på morgonradio när jag lägger nålen på en platta att somna till. lena nyman viskar vackrast. tänk hur enkelt det är att förändra, ibland enklare än att hålla vid.
tänk om den holländska modellen får inflytande, med offensivt försvar när man minst anar det, offensiva byten för initiativets skull. svenska självförtroendet är skakigt, mer beroende på kampens stämning än spelarnas inställning. när jag tittar på sverige hoppas jag, kan sällan förlita mig på stabila faktum, håller tummarna att ingen ska se de nervösa svackorna med spagettibenad bollkontroll. tittar aldrig med säkerhet. det tappas, slarvas å allmänt nervösa tag. kall natt ger snabba pedaler. tycker synd om fulla människor som fyllelångsamt tar sig hem utan att veta att de fryser. men nått tänker de på. det har jag ju själv gjort. ensidiga tankar. hem. hem. hem.
stannade på vägen å köpte den obligatoriska kaffee sahne. varje bit är som en tårta. firar å klappar de tröttaste katter å morgonbussen släpper en prutt å grannen byter kanal till djupt kristen å jag släcker ner å lägger mig bland elefanter som drar varandra i svansarna. gillar djur på mina sängkläder. orgel tränger igenom väggarna. min granne maria målar naiva ikoner å lyssnar på det kristna tills hemtjänsten knackar. jaja. det är krank eftertanke efter matchslut. folket på hospet ler snällt emot mig, beklagar förlusten å jobbar vidare. en gammal kvinna ska in på operation, hon vänder sig i smärta. en tanke om samhället slår mig. jag tänker på natten å det jag inte vet om den.
This text will be replaced
