var att börja om den sista tiden. intensiva dagar å motsatta stunder, utfasande mellanspel som låter mig smälta det pockande. framför allt enormt bra tid. ett flow jag vill bära med mig till nattens ände. sommar är i det enkla. å vi bär varandra. folk från andra ställen, härifrån, jag. kan inte förstå att det redan är onsdag. välmående gör att historieskrivningen går baklänges, raderar ut gamla veckor som inte betytt mig. ersätter å omsätter i nytt okänt. för varje stadsdel jag återerövrar ser jag fram emot ett jubileum där jag står rakt upp, utan svärta i maggropen. för varje gata jag återgår, inga moln utmed varje tanke som faller mot förorättandet. nya bartenders med nya historier, apor som knullar istället för att säga hej. schack med anders i det råkalla. amerikanska kabelförsäljare som i hopp om affär schwischar visakortet å nya drinkar bunkras i svaljet. pinsamma egenskaper som visar trynet men även snack om hur att bota en. det enkla umgänget lockar. vars ramar är så vidöppna att vilket komplicerat som helst får plats. jag som trodde tvärtom. snåriga ramar som identifierar mig, speglar mig. så dumt. så fel. behöver inte bekräftelse där. mitt omdöme får lära sig allt på nytt. och hela tiden tänker jag att nyfikenheten är mitt bästa. det försätter mig i småjobbiga sitsar, men där liv en dag ska känna igen mig, klaffa.
naomi ligger i sängen med borttappad socka. katterna leker runt hennes sömn. imponerar. försöker. svansarna stora som dammvippor å ölflaskor mister balansen å tappar sig ut på golvet. de är uppdruckna. missisippi john hurt sjunger med död inom en månad. det ödmjuka å hur imponerad han är av livet trots ålder, lastat liv. en månad kvar. hann nog inte bli oimponerad. undrar hans referenser. ytterligheter skapar vidsynthet. steve å jag på terrassen å vi pratar om kunskap, missförstånd och ignorans mellan amerikaner å européer. det är så trist med närmast institutionaliserade myter som självändamålenligt å självdefinierande finner rum i vuxna människor med plikt att känna sin omvärld, oavsett amerikanskt som europeisk härkomst. jag lär mig mer av ett samtal än hundra år av ensamhet med tidningen genom brevinkastet eller popkulturell opportunism. tråknar å undrar hur fan vi ska göra. okunskapen om varandra skapar kritik vi aldrig accepterat om den var riktad mot vårt samvete. men i behov av motsatser så upprätthåller vi de kontraster å motsatser som sätter oss och dem i det ljus vi behagar. i stort, i smått. vi går ner våning för våning till min lya, väcker naomi. hennes brunbrända fötter är från el salvador, tänker jag å önskar att jag hade rättigheter jag inte har. drift å tillgång. jag är helt vidöppen.
This text will be replaced
