söndag, juni 08, 2008

Joan As Police Woman - start of my heart


långt över kärnvärme. karen piper, men jag kan inget göra. kaffet svalare än omgivning. päls fastnar på allt. hud fastnar på annan hud. att gapa åt solen hjälper. kirsten spänner ut magen å jäspar. jag sväljer lite vind å läser min kapuściński. katterna leker slött med långa svarta hårstrån. förr var det bruna å det bästa jag vet. för inte så länge sedan korta strån i en nyans jag inte kan beskriva. det är som att jag förbereder mig på ett återseende, å så är ju inte fallet. det finns inte. men det tröstar likväl att fungera som så. hundratals fiktiva samtal där jag svarar modigt. svag, stark men alltid konstlat. fantiserad. hon ändrade mig, lärde mig, jag kommer inte att behålla det. ego är manipulerande. ondska kan förpackas i vilja till sig själv. i sinne utan minne, utan historia. men jag förstår. jag förstår ju alltid. gränslöst mycket. cyklar hem på min apelsincykel. efter bästa sällskap. så tacksam att jag fick möta stines föräldrar. det lyfte mig så oerhört att vara en del av alternativet. att blossa en pipa av den ole som förlorat sin dotter, att prata mönster och tyger med den dorrit som förlorat sin dotter. att sitta med den modigaste brian som förlorat mer än många. att leka med piprensare med carla å phil. gigantiska kycklingar, tvåpucklade dromedarer å lawrence of arabia. äter min pytt. cyklar än mer, kastar ut musik. skriver det en inte kan tala om. mitt i det limbo som likväl är en framgång när en är på väg upp. för så förstår jag det som. när jag arrangerat saker i mitt opåverkade huvud denna morgon. detaljer, spår, ledtrådar och aningar. det skapar helhet. å ju mer jag vågar nyttja från det sista året, desto närmare kommer alternativet till det jag dessvärre är.

This text will be replaced