är ledigare. att morgondagen blir exotisk är självfallet. tänker på det religiösa. å det som inte förlängs dit. de hemligheter man håller för sig själv. impulser å upplevelser omöjliga att förmedla, man bara vet inom sitt inre tänk/logik/irrationalitet. detta ska inte förlängas. men likväl drar någon slutsatser, som tillsammans med tvivelaktiga självändamål leder till, tja oftast religiösa former. kollektiva. själv har jag flirtat via sms, så sjukt fånigt. varför jag förlängde denna förtjusning å bettutenhet i ett taffligt sms är mig lika oförklarligt som all förlängt begär till girighet, den i jakt på avkastning. kanske har ioana rätt, kanske är jag en sån som är ute efter dramatik. blev ju väldigt arg när hon sa det med skeptiska ögon å stängt kroppskpråk. punkterade hon mig. nä. jag säger fortfarande nä. det var förr det. nu är jag annorlunda. verkligen. lovar. det är sant. svär alltså. öppnar mig en burk av olas kvarglömda öl i nattatröst. verkar ha blivit pojken med guldbyxorna, fast gällande öl. poppar fram burkar var kväll ur olas kartong. man tackar. firar loss över nått okänt. är mina trubbel verkligen över. vad ersätter det tomrummet av liv. blossar. inte lika fuktigt denna natt. men tystare än vanligt. var är pjåddarna. dom fryser å gömmer sig, inte ett pip. vädret å stadsljud har semestrat bort från mina kvarter. inget dramatiskt någonstans. kanske är det alltid så efter ett plötsligt anfall av tinnitus. förlamande effekt dagen ut, när suset ebbat ut. skallen lugnas. behöver distraherande ljud. tom waits sjunger utan rostig röst. toms tidiga dagar är mycket lena. han får mig att vilja sjunga på svenska. inatt vart jag plötsligt sjuk, världens huvudvärk å kräkvilja. inget hände, men huvudet skrek efter något. försökte med allt. vilket innebär coca-cola & lakrits. men det som fungerade var att släcka ner lyan å enbart ha alban berg & schönberg ljudande med aviga stråkar å ansträngt piano. somnade å sov i 12 timmar i denna sammansatta ljudbild, mer komplicerad än verken å sjukan. vaknade i annorlunda doft. fick ju blommor av min granne. hon vill att jag passar hennes olivträd i tre veckor. vattna var 4-5 dag. blommorna är rosa, nyutslagna å vulgärt prunkande å inte vackra i någon bemärkelse. doftar kvälvande. är mycket glad för dem. goda välviljor är alltid intressanta. fick ett a4 med instruktioner, därefter en ny lapp med fler viktigheter kring olivträdets väsen, efter ett tag damp en sista lapp ner i brevinkastet med något ytterligare jag ännu inte förstått vikten av. ska bli spännande detta. god granne. katterna kommer att döda mina vulgära välviljorna innan de vissnar. det pittoreskas livscykel är kort i detta hushåll. blommor tvingas mutera, bli kaktusar för att överleva kattagnag. soffor utvecklar försvarsmekanismer. solen blänger över oss till torka på dagarna, nätterna söver dem i förgiftande piprök. vattnar allt grönt å blommigt. tänker över ledigheten, så mycket svårare än upptagenheten. bara vara, kommer jag ihåg det som. sova i 10 timmar första dan, i firande lättja. punkt 1 kan detta mornande utgöra. vakna upp med en tydlighet jag inte sovit fram på några veckor. fokus å vilja till resultat. kirstens morgonpigga morrhår i min näsa å karen tvättande sig själv å förvirra bort sig till mina vader, alltid rena vader på morgonen. detta är mer konsekvens än en punkt. brevid en gitarr å spela upp en potentiell framtid. ny stämning å jag lär mig sakta dess nyck. punkt 2 är denna stund. löpa bort lite ölafett så att jag undviker ölakulamage. punkt 3 med besked. kolla om jobbets server är ordnad. punkt 4 i nån sorts naiv förhoppning. hoppas den är knas, punkt 5 går till hoppet, människans verkliga gud. fan, servern fungerar igen. det finns inget gudahopp. fika en slurp kaffe å äta tjusiga kakor är punkt 6, medan jag funderar, punkt 7... på var den bok jag läser tagit vägen, punkt 8. förmodligen måste lyan städas innan den hittas..äsch, punkt 9. märker att jag är totalt lös denna vardag, ingen punkt, ett faktum. får bita tag i diciplinen som punkt 10. det var så längesedan jag var så här löklösaktig i sinnet. står svarslöslök. cyklar ut. det hjälper å försätter mig alltid i nytt. så sant. en polis-mc, i hialösaste utryckning, tappade baklådan så att den med samma hastighet som motorcykeln for rakt över gatan å in i mitt arma bakhjul. spännande. inte kul men verkligen spännande att dö så taffligt. men jag dog inte. inget alls hände faktiskt. tog tag i mitt lilla liv å apelsincykeln å mötte anna på en trappa å snick-snackade om allt mellan sverige å danmark tills phil ville dricka öl. så nu ska jag göra det å tar jag inte vara på min ledighet kan jag lika gärna sluta efterfråga denna evinnerlighetens punkt. förlåt gånger 5. ta mig i kragen.This text will be replaced
