oväntat. trallar hem från aftonvakten. sommaren berättar om utflykter. cykla ner till byn. bland människor å drinkar å nattvindar som avdunstar pannsvetten. avsluta i morgonkvitter försjunken i soffa å täcke. jordgubbsglass å pipa som mat. en bok å katter i fosterställning. så var det tänkt. skådespelar inte ens. men en granne ligger med näsan ner i backen. sår i pannan. blåmärken å fadäser. ingen balans. livet sipprar ut ur hennes mungipa. kan inte gå förbi detta. hon vill ingenting. yrslar om sin pappa som hamnade i kz-läger. jag berättar om min nazifarfar som förnekar samma läger. försöker samtala henne nyktrare. tid går till precis ingenting bra. känner hur jag sakta mister min frihet. ingen kväll för mig. försöker övertala henne att gå in i sin lya å sova. hon vägrar allt. kallar mig det vackraste hon någonsin sett. sen är jag tydligen dum. sen söt. sen är hennes ben vackra, det orkar hon nämna. hon visar sina pinnar å jag tröttnar. ringer polisen. hon anklagar dem för att vara judar. allt blir sjukt. måste skratta. sicket gränslöst tålamod jag har. har använt det på många som inte förtjänar det. känner mig inte ens god. polisen säger att jag är en omtänksam granne. jag vill bara ut å umgås med folk. tanken om att hon slår ihjäl sig hindrar mig från att lämna henne. vi människor måste ta hand om varandra. även dom vi inte känner. grannar, vem som helst. ett utsluppet ord kan förstöra massor. men jag är ärlig mot henne. polisen likaså. all tid i världen försvinner. vi hasar in henne. öppnar fönster mot omvärlden. tänder några lampor. hon har stökigt. hon skäms. hon är så full att det blir vansinne. hon har nyss ärvt 600 000 kronor. hon vill ge mig lite av dem. hon frågar vad jag behöver. tycker inte om denna situation. att rädda en annan känns samtidigt äckligt. några behöver räddas ständigt. offer i allt. jag går in till mitt å ringer ola. sätter på en platta å gör mig några mackor. pesto, saltgurka. röker en pipa å känner hur det att hjälpa kan bli en tröstlös affär.This text will be replaced
