en kväll i brians trädgård. omringad av lummig grönska å verkstäder med stora fönster man vill titta ut genom. en gammal flaggstångsfabrik har visst lagt ner. omkring sitter folk med grillat å dricka. en lekplats med gunga å klätterställning. phil vid grillen med en fisk som pyser sig färdig genom folie. nästan lika mycket kakor å bakelser som mat. andreas mor bakar allt med finess. morotskaka med valnötter, schackrutor av kladdigaste choklad, koksos fastnar i halsen. jag hade ordnat honungssnittar. smälter gott till sherry. de köpenhamnska innergårdarna är ofta stjärnbelysta. staden når inte riktigt in. tänker på göteborgs skärgård, vrångön. å nätter belysta av tusentals blickpunkter. några föll för första gången i mitt liv, medan andra glimmar vidare. jag å ole tittade uppåt å letade nordstjärnan, pimplade burköl å talade om allt mellan min gamla släktings flykt genom alaska, till oles vurm för flygplan. därimellan lär man känna varandra. ole är stines far. han är lugn, noggrann å han behärskar detta utan ansträngning. det hjälper mig. han spelade naturligtvis på sin fiol. allt var mkt vackert. undrar över de hundratals slingor oles inre bär. figurer som letar sig bortom bluegrass till något intimt berättande. hypnotisk i längden. det är en lustig kombination av introvärt/extrovert underhållning. spelemän beter sig speciellt medan de spelar. tittar tomt ut. eller in. fler instrument kom fram i kvällskylan. brian la sin hand på banjon å iväg drog de. jag följde med med mina traditioner å tänk på gitarren. 'john hardy' är nog min favorit. phil sjunger den mörkt. brian la in en stämma. vi spelade på.John Hardy had a pretty little girl, The dress she wore was blue. She come a-skippin' through the old jail hall Sayin', "Poppy, I'll be true to you, Lord, Lord...."
brian återvänder snart till usa, boston å harvard. känner en tillförsikt över hans kommande. steg ifrån. steg emot. samtidigt är det en förändring som komma slå an en ny ton i hösten å framöver. det gör mig något orolig i kroppen. man har sitt folk omkring en. när de rör på sig tar de med en liten viktig bit av en. en saknar personens hanterande av ens bit. en magnetisk garant för återseende. i bästa fall. men jag är inte bra på förväl och dess omständighet av något abstrakt högstämt. så jag väntar inte länge vid denna aftons symboliska betydelse, att brian nu säger förväl till oss å köpenhamn för en obestämd tid. istället kramas vi om, påminner kort om året och dess händelserika. vi berör en promille. det ligger ömsesidig tacksamhet i stunden. brian lärde mig leva utan henne. att inse å acceptera varje dimension av sorg. men att liv heller inte behöver vara ett svek mot vilken en förvirrad föreställning en har inom sig. det skyddar mot destruktiva överväganden. en bär både och av förfluten förlust å oanad framtid, inga motsättningar kring detta. bör föda ens nyfikenhet. han lärde mig att ära. å det finns mycket att ära. översätter det till möjligheter för mig å mitt. god mot mig själv. en bland ambitioner att inte låtsas kring. tack brian. vi ses när vi ses.
This text will be replaced
