lördag, augusti 02, 2008

Karen Dalton - are you leaving for the country

solen är över för några dagar. snabba moln idag. å jag tycker om regnet som bakgrundsljud för vad jag än sysslar med. fönsterna blir tacksamt tvättade av ursinnigaste skurar. å så torkar vinden upp så att utsikten kommer fram. väldigt grönt mellan dropparnas rinnande. ingen solblästrad gräs att sticka fotsulorna på. inte en själ ute. löven låter högt från träna. mjuka applåder. å de rör sig som fiskstim. men jag stökar i köket, matresterna är ännu godare idag. de håller en historia. spåren av människor ett par dagar tillbaka. som levt en stund hos mig. endast något obetydligt är annorlunda placerat än för ett par dagar sedan. men att saker är berörda påverkar mig till det bästa. kalaset känns i skallen. kalaset känns i bena. kalaset känns i lyckorummet i bröstet. dans å tjim. toapapper överallt. ylva, trolle å tin kom till min stad. blod å vitlök på golvet. blåbär å lakrits. dansdans. tjimtjim. är genomsvettig av monkeydans. så djupt fina människor att hänga med. de levde upp mig så markant. fick mig att glömma deadlines å det att sova. å vi dränkte oss som om öken rådde. hamstrande djur för framtida brist. katterna luriga å tittade nyfiket ut från säkerheten under soffan, blixtanfall ut å sno ett chips på golvet. de dammsugar allt vi glatt kastar omkring, spiller eller bjuder på. flyttar min madrass å sover lite här å där. som att vara barn. önskar jag hade ett tält. att trägolvet för en dag var gräs, helst bokskog. fönsterna slår igen å öppnas av tvärdraget. för första gången påminner denna lyan om min tid på amager. men här får jag plats. å toaletten fungerar alltid. å inga nazister slås i hallen. å ingen kastar ut folk från bilar i hög fart. å ingen lurar mig. medan regn å storm över bispebjerg bakke å jag blåser hem blött å tappar kedjor hejvilt tills jag känner mig känslig å svår. sista låten fejdar ut med kris kristoffersons mörka samtidhistoria. lägger mig med vinylplattorna som kudde å vilar med öppna ögon. folk har gått hemåt eller sover, vissa med kärlek kring sig. det är skönt att det kan vara så. allt så tyst. katterna synar av lyan. nu tillhör resten av natten deras luster. det tar timmar å smygande innan de lägger sig bredvid mig å berättar om allt. spåren av folk som ramlat omkring efter ett glas eller ett skratt. om slagverksinstrument som fyllt sin funktion, men nu stannat i en rytm på golvet. flöjter med saliv å vin. på morgonen ligger jag mitt bland toapapper å skrattar för mig själv. behöver snyta mig. praktiskt. nu är det mulet å sol i bråk å vi vandrar ut sega å glada. sover inte mycket. men jag är inte otydlig.

This text will be replaced